Snömarkerna går aldrig ur en.
Allt inlandskargt talar
om det självfallna
själva oss
Ett skalv genom vidder
vidunderliga —
igenom också oss.
Närapå tystad är markens
rörelse
men befinner sig där
i, ut och igenom,
omkring runtom inom
som järphönan du nästan aldrig upptäckte
uppi grantoppen,
Snötäckt hennes vaksamhet
men där, deltagande.
