Ja, jag erkänner att min blogg börjar ha svårt att berättiga sin existens men jag tycker också att det är helt i sin ordning att det inte händer så mycket här; jag har så många andra platser där det sker saker, på jobbet, i familjen, bland djuren, i mig själv — och mycket skulle jag kunna berätta om här på bloggen, men… Tiden har inte riktigt räckt till eller så har prioriteringen varit på annat håll.
En glädjande nyhet är att Ma-Linn har börjat blogga, regelbundet och bra. Titta gärna in på hennes blogg för fina bilder och nytt från vår familj!
Eftersom jobbet tar mycket tid, särskilt nu under sommaren då det är högsäsong för vår verksamhet så blir det inte mycket mer än arbete. Tidigare i veckan var jag dock ledig och hade fri tid för mig själv och passade på att åka ut i skog och mark för att fotografera småkryp och växter.
På bilden en så kallad ”köttätande växt” som heter rundsileshår. Insekter fastnar på de ”slemmiga” körtelhåren.
Egentligen var det framför allt spindlar jag letade och de finns att hitta i många miljöer. Lockespindlar är framför allt nattaktiva jägare men även dagtid går de att se. De hör till spindelordningen Opiliones och kännetecknas av att de har en kropp som inte är uppdelad i två (som ”vanliga” spindlar) samt att de enbart har ett par ögon, till skillnad från andra spindlar som har sex eller åtta ögon. Spindeln på bilden är utsatt för ett angrepp av kvalster (som också är spindeldjur). De syns som röda prickar på fotot.
Nästa spindel är en kärrspindel, Dolomedes fimbriatus, som är en av de största spindlar vi har i Sverige. Det här är dock den mindre arten och dessutom en liten individ.
Vargspindlar är snabba och aktiva spindlar som inte jagar med nät. Ofta ser man dem springa omkring i undervegetationen och särskilt i närheten av vatten. Här är en hona med äggsäck (gissningsvis en Pardosa lugubris)
Ytterligare en vargspindel, kanske en Acantholycosa lignaria? Alla vargspindlar är relativt enkla att känna igen på de två stora ögonen som är framåtriktade. De har bra syn för att kunna jaga sina byten effektivt.
Slutligen en bild på ett ”husdjur”, en vandrande pinne som heter Eurycanta calcarata. Den har tyvärr inget svenskt namn men kallas ibland ”vandrande cigarr” då de är tjocka och ungefär i storlek med en fet cigarr (men det är förstås betydligt nyttigare att ha sådana här djur i hemmet än ohälsosamma cigarrer!).