Idag påbörjade jag en lista över det bästa och sämsta under 2009. Jag kom inte långt innan jag tröttnade. Årets största händelse var naturligtvis enkel att pricka: den 16:e januari föddes Vide efter en makalöst snabb förlossning!
Jag tror både jag, Ma-Linn och personalen var förvånade över hur bråttom han hade ut i världen (men han var ju något försenad också). Att få barn är svårslaget och har varit fastnålat längst upp på listan sen början av året.Jag vaggade Vide till sömns på juldagen i en trägungstol som jag stundtals var rädd skulle välta över bakåt. Det var också den enda obehagliga känslan inne i rummet med sitt dämpade ljus. Endast en klassisk orange julstjärna i papper och en adventsjulstake lyste upp ett annat fönster. I övrigt var det fridfullt att i lugnt tempo gunga sonen till sömns.
Det är i allmänhet en bra stund vi har tillsammans och särskilt underbart är det när han somnar med huvudet lutat mot mitt bröst, klamrande med småarmarna runom mig så gott det går (och når). Det händer inte ofta men då det sker delar vi något fantastiskt och något mer än våra gemensamma gener: en obeskrivlighet.
Vide, dig är jag mest tacksam över 2009 (men i hård konkurrens av övriga familjen, förstås!).
