Krister Löfgren - ett slags poesi och författande
Greenpeace utmanar modeföretagen med nyproducerade animefilmen Detox Fashion. Filmen, som är utformad som en trailer, är en del i deras kampanj med samma namn som startades i juli 2011 och pekar särskilt ut stora namn som Calvin Klein, GAP och Victoria’s Secret som miljöbovar.
Det är en riktigt bra aktivistfilm, tydligt riktad till trendkänsliga och ofta modeintresserade ungdomar.
Skriv på manifestet: Detox Fashion Manifest
Hittar noteringar i en anteckningsbok med smutsiga pärmar. Därinne mellan bladen, på papper med struktur, finns en slags plan för framtiden. Och allt möjligt annat också som jag ansåg viktigt en gång i tiden:
överstrukna dikter, somliga med innehåll som är värdefullt och med känsla, en del rent förbannat pretentiöst kludd; en kort inköpslista av det slaget som nästan sitter i märgen (mjölk, smör, flingor); en slarvigt ihoprafsad punktlista över saker att göra i någon förening som tappar medlemmar i stadig takt i enlighet med statistiska trender och tidens anda.
Kråkfötterna i tusch:
Upphöjda bäddar — kolla!
Vänd komposten
Uppenbarligen den gamla pittoreska drömmen om egen täppa, den hudnära, närmast helande kontakten med myllan, frändskapet med myllret. En längtan jag alltid bär med mig, varsamt nedpackad bland annat jag idealiserar och romantiserar. Livsmål som ligger så djupt att jag närapå inte kommer åt dem.
Sådant jag fiskar efter men som faller av kroken precis innan de når ytan.
Det är något mer än livsdrömmar i de två punkterna; när jag tänker på det är det själva livet,. Här är vi, upphöjda ovan jord, letande efter mening, tröst och förståelse av platsen (meningssökandet, enligt uppgift, ett unikt mänskligt kännetecken, enskilt utövat av var och en när allt kommer omkring).
En dag är vi komposten.
(Om vi inte valt att kremera oss, vilket det finns bättre alternativ till)
Vi blir omvandlade. Vända av alla maskar och insekter för att påskynda nedbrytningsprocessen. Kroppen befolkas så småningom av protozoa; av svampsporer fylls vi och rötter från omgivande växtlighet kan växa in i våra benrester. Naturen reser sina blommor över våra kvarlevor. Vi har alltid varit fyllda av liv och av tusentals arter andra organismer — och långt efter döden är vi barnkammare åt myriader andra liv.
På ett sätt är en kista¹ bara ett försök att fördröja den oundvikliga kontinuitet och samverkan vi alltid haft med allt annat.
¹ Det krävs ett helt träd att bygga en kista. Är inte det onödigt, tänker jag.
© 2024 Hemma i världen
Tema av Anders Noren — Upp ↑
