Krister Löfgren - ett slags poesi och författande

Kategori: Familj och liv (Sida 25 av 48)

Hetsjakt, en passande beskrivning

Från Ma-Linns besök hos Kolmården-vargarna

Från Ma-Linns besök hos Kolmårdenvargarna. Foto: Ma-Linn Löfgren

Igår påbörjades licensjakten av varg. Det är den största vargjakten i landet på över hundra år. Totalt 27 individer av en akut hotad art får jagas och dödas fram till 15 februari. Första dagen fäller man 22 av dessa.

Förutom 22 döda så är ytterligare några vargar ”påskjutna”, det vill säga eventuellt skadeskjutna. Att gårdagens jakt faller under hetsjakt, som Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, beskriver det låter rimligt. En verkligt ledsam dag.

Ur tidningen:
”Det är en speciell känsla”
sända varg efter varg
sälla markerna

deras av ursprung
jaktområden
förnekade

en uppslutning genomför
avskär
pälsdräkten

varg,
(ledsam
baklängesläsning),
”grav”

Naturvårdsverket: Frågor och svar om vargjakt
Till och med MUF är emot: ”Hård MUF-kritik mot vargjakten” (VK)

Skriv på Svenska Rovdjursföreningens  upprop mot licensjakt på varg

http://www.vk.se/Article.jsp?article=321769

Hundfri nyårspromenad

Saga i snön

Saga i snön

Promenaden en halvtimme innan tolvslaget stördes av konstgjort stjärnglitter. Att gå ut så på egen hand relativt fri från förpliktelser mot hundarna är ovanligt. Lössnön hade aldrig plogats från vägarna, ett skodjupt puder. I grannkvarteret skyfflade en man vintervitt över vägen för att bli av med i alla fall lite grann från gården. Några minusgrader ute, inte värre än att man kan gå utan handskar.

Möter Ludde, grannens hund, en av de skotträdda. Hussar emellan talas vid medan himlen tillfälligt färgas av pyroteknikens olika metaller och salter. Ludde har hela dagen legat gömd under sängen tillsammans med katten. En ensam lanterna (ett ljudlöst och vackert, sympatiskt alternativ till sådant som skrämmer djur och människor) svävar över den mörkgrå natten ovanför oss.

Svajande snöflingor faller fortfarande ner, bygger på redan tjocka lager. Jag tänker på hur dämpat livet måste vara där under. Hemma är Milo fortfarande är vaken tillsammans med Ma-Linn. Midas sitter vid datorn. Det lyser genom garagedörrens fönster; där gömmer sig hundarna i källarkontoret, enda platsen som med något slags lugn.

Vintrig skogsstig

Från tidigare:

Minusgraderna ute. Natten skrev sitt i mig men det var inga vidare förklaringar bara vidareutvecklingar; vindlingar i snårtrasslig obekantskap. Jag hade hittat in i ett udda landskap; där trubbades livet, känslotrådar som tunnades mot en handvevad slipsten. Och i sängkläderna var en sveda som sträckte ut, räckte in — ända in i! — och spelade gåtfullt. Men något så oflinkt! Småljuden av sovfamiljen påminde om berättelsen som skrevs och påtaglig värme viskade sådant som gick att förstå. Morgonen knarrade snötorrt under fötterna, friktionen mellan frusna kristaller. Det är väl det som går att förstå. Och att det inte riktigt var halka men risken gick att ana därunder.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Hemma i världen

Tema av Anders NorenUpp ↑