Facebook kan vara underhållande, lärorikt och ointressant. Det är irriterande, upprörande men ibland också användbart på ett personligt eller professionellt plan. I bästa fall är det livet koncentrerat till ett par dagliga statusuppdateringar. För vissa tryter dock fantasin och man rapporterar från det som står många kärt och nära: köket och ”det här åt jag idag”-statusen.
Som vegetarian har jag stundtals svårt för alla dessa frekventa ”vad jag ätit”-uppdateringar. Och ibland tänds en varningslampa och särskilt illröd blir den när maträtter presenteras på franska eller under något svårförstått namn, kanske för att göra den mera märkvärdig än den är eller kanske helt enkelt för att det inte finns något bättre namn på den (eller, som mitt konspiratoriska jag gärna påpekar, för att kamouflera verkligheten bakom Foie gras eller vad-det-nu-än-är).
Ofta, närapå jämt, handlar det om något icke-vegetariskt.
Och jag är bara så trött på att höra om hur man konsumerat utan eftertanke. Jag tycker inte om att bli påmind om att det fortfarande är hur gott något är som väger tyngst i beslut kring mat.
Och det här utvecklades till att bli gnälligare än jag tänkt. Jag ville egentligen bara visa att jag också kan. Nåväl, bild på gårdagens lunch (som fick vad den förtjänade, ett simpelt foto via mobilen, vilket tog ungefär lika lång tid som att slänga ihop ”rätten”).
Veganbacon med råkostsallad
