Lena Andersson har skrivit en hel del viktigt och sant i en krönika i Dagens Nyheter. ”Människan gör inte uppoffringar när belöningen upplevs som noll.”. Det här kan man dagligen få kvitto på och det är förmodligen extra lätt att blunda när man ser sig själv som skiljd från övriga naturen (eller som vissa, som stående över naturen omkring oss).
Ingen är perfekt men alla kan försöka göra sitt bästa. Gör alla det? Långt ifrån. Trots att problemen är välkända och trots att man är engagerad, påläst och förnuftig i närliggande frågor så finns ett automatiskt filter som sorterar bort de förändringar som faktiskt skulle göra skillnad. Uppoffring är inte önskvärt. Det är osexigt. Men om saken förs på tal så möts man av skammens ansikte; man vet att man skulle kunna göra bättre men att det kräver en förlust av något som ger mervärde till livet: utlandsresor varje halvår, bilens heliga bekvämlighet eller att låta smaklökarna njuta av sommarens marinerade och grillade köttstycke.
Vissa kämpar och försöker och ni är duktiga och hedervärda. Det är ni andra som… borde tänka djupare.
