Jag ska skriva nyårslöften, en inte helt lätt uppgift att slänga ihop bara timmar innan tolvslaget, slutet på allt det gamla och början på allt som förmodas vara nytt och fräscht.
Förmodligen blir det som vanligt; även om jag skriver så infriar jag ett minimalt antal och just det faktumet leder till att jag till nästa årsskifte laddat upp med ännu fler önsketänkanden. Jag har listor med nyårslöften där samma vissnande punkter återkommer. Sedan finns tillägg, några nya varje år, vissa tecknade med bläck som suger sig fast och blir bestående löften, andra bleknar under årets gång för att slutligen falla i glömska.
Det är inget fel med det. Jag tror inte att det är ett misslyckande att inte hålla sina “löften” för året. Min åsikt är däremot att själva processen med nyårslöften är en slags viktig diskussion med sig själv. Det är en möjlighet att blicka både bakåt och framåt men framför allt är det en stunds stilla reflektion över nuet. Jag är glad om jag gör den — och om jag sedan står och stampar på samma ställe resten av året… Ja, vad? Jag tror inte att det betyder mycket, inte mer än att det kanske behövs ett visst stampande emellanåt (och det kanske är ett orörligt framåtskridande på sitt sätt).
Men jag ska skriva nyårslöften. Och jag läser tidigare års välstrukturerade förpliktelser — och jag avvecklar skrivandet, just nedtecknandet av att LOVA sig bättring och förändring till det kommande året. Istället: nyårsönskemål. Det är en semantiskt viktig skillnad att inte lova någonting. Men jag kan drömma och önska hållpunkter för “det goda livet”.
Nu kan jag sitta här med ett flin och något drömskt i blicken, för det här är vad jag önskar:
- Att jag utvecklas på ett kreativt plan
- Att jag kan skriva och fotografera mera — och göra någonting av resultatet
- Att jag i mitt privata liv till största del lever veganskt
- Att jag lagar maten själv och minskar användningen av hel- och halvfabrikat
- Att jag lagar och återanvänder i större utsträckning
- Att jag semestrar lokalt och utforskar det nära, upptäcker landets sevärdheter
- Att jag rör mera på mig
- Att jag tar mig tid till att läsa mera
Och jag tänkte fortsätta listan men påminner mig själv om en viktig punkt:
- Att sätta gränser och inse när det är dags att sluta.
Två skotträdda hundar sover på golvet här i kontoret. Det är fortfarande enda platsen där de kan slappna av fullständigt när raketerna tjuter och smällarna utomhus gör livet surt för många hundar och deras ägare.
