Vi är bekvämlighetsvarelser. Vi är tacksamma för det som till synes är gratis och enkelt. Istället för att ta kontrollen över den infrastruktur som våra relationer och vår samhällsvision är så beroende av så tar vi motsägelsefulla beslut — som att frivilligt överlämna vårt egenbestämmande, våra forum, våra lokala frågor och vår fortsatta utveckling i händerna på sociala medie-företag vars intressen går stick i stäv med våra.
Vi vill ha ett levande lokalsamhälle. Orten ska kunna förse oss med den service vi behöver. Vi vill ha butiker som överlever och tanken om småskalighet och närodlat är väletablerad vid det här laget. Vi förstår poängen med att stötta de lokala aktörerna.
Och ändå.
Till slut inser vi kanske att det är något högst obekvämt med att förlora frihet och att inte kunna delta i möten och diskussioner som inte regisserats av företagsmaskineriet; att algoritmiskt förbestämda bekantskaper inte är tillfredsställande på samma sätt som att faktiskt möta och lära känna en annan människa öga mot öga.
You’ll say you don’t have a choice, because your friends are all there — the infamous ”network effect”. This is Facebook’s currency, its source of strength but also a crucial dependency.
Det är inte så att alternativ inte finns. Det gör det. De har alltid funnits. Men de är i dagsläget krångligare (IRC för någon som är van Facebook?), de kräver att man lär sig något nytt och att man aktivt tar sina egna beslut.
Men man behöver inte lämna, säg, Facebook helt. Låt det vara en plats att korsposta till. Men försök i möjligaste mån att orginalpublicera på din egen blogg eller på någon annan plats där du har kontrollen över din egen data och integritet. Det är i alla fall min målsättning för 2018.
Today, we are so far from that initial vision of linking documents to share knowledge that it’s hard to simply browse the web for information without constantly being asked to buy something, like something, follow someone, share the page on Facebook or sign up to some newsletter. All the while being tracked and profiled.
Alla borde läsa Parimal Satayals artikel ”Against an Increasingly User-Hostile Web” och låta det han säger sjunka in under dagen.
